Fredagstankar.

Fredagsbestyr med lite bak inför kommande dagar,  tvätt och pappersarbete. Veckan som gått har varit inbokad med många olika möten. En rätt vanlig företeelse hos mig. Vad gäller bak så är jag som besatt av mitt GI-bröd. Har dragit ner persiennen för köksfönstret, vill inte se det smutsiga fönstret och sedan är solen lite ettrig mot dataskärmen.
Ser ofta nu för tiden morgonprogrammen i TV via min laptop. Tänkte skaffa en frukosttv men kom på att detta med play är perfekt! Härigenom får jag ha kvar min tavla i köket, som jag vet att en och annan inte gillar men jag gillar den. Så mycket av vårt landskap som jag besökt i den. Nostalgi. Kanske inte så vanligt med oljemålningar i kök. Ja, inte vet jag!

Sedan blev det glas i kras  när kakan skjutsades in i ugnen - min ugn med bara 3 plattor. Tänk en sådan gammal spis har jag! Gillar den och den får vara hos mig ett tag till. Blir ibland lite anti när jag ser alla tjusiga kök. Inte för att jag inte "can´t afford a new one" utan mer det där med självkänslan hos oss att vi inte vågar ha kvar prylar som funkar. Jag försöker vara trygg i det lilla. Dessutom verkar mina kalas alltid uppskattade.
Under årens lopp har jag bebott en och annan villa, den ena "finare" än den andra men nu njuter jag i min 2:a i vår fantastiskt trevliga bostadsrättsförening i den lilla vänliga staden.
När jag låser upp dörren till min boning varje gång jag varit borta fylls mitt hjärta av tillfredsställelse.
Enkelt att leva på dessa kvadratmeter och när jag åker iväg så kan jag vara borta hur länge som helst, inget som fordrar tillsyn.
Ja, hoppas inte glaset som gick i kras ger mig otur men det är väl speglar som ger otur....för nu vill jag ha tur resten av livet, leva i harmoni med det jag upplever omkring mig, att äntligen våga göra egna val. Mindfulness kallas det visst....
Ikväll blir det "Vinmaffians" tur! Livet känns rätt gott nu!

Hos Kung Bore

Knackade på dörren hos Kung Bore. En liten blå strimma hopp lyste igenom den renklädda pampiga dörren med renhornen som dörröppnare. Helt plötsligt stod han där, Lång, vacker, lite sorgsen i blicken men med ett leende under ytan.
Inne i salen blev jag bjuden på torkat renkött, varm buljong och ett glas med vit, klar, isig dryck där lingonen trängdes mellan isbitarna. När jag drack kände jag hur vargtassen greppade tag om mig. Jag upplevde något nytt och befriande.

Tittade ut genom ett vackert fönster som blev en snötavla för mina ögon. Det dramatiska fjället visade sig från den nyckfulla sidan i horisonten. Det hade plötsligt börja dra ihop till oväder och klass 1 varningen stod för dörren.

Tur att det fanns vargfällar inne i kåtan så jag kunde stanna tills ovädret dragit förbi. Det snöiga, obeskrivligt underbara vinterlandskapet gjorde mig lugn där jag befann mig långt hemifrån.

Kändes som inkörsporten till något nytt och befriande till min tidigare vansinniga värld. Helt plötsligt blev jag varm i hela kroppen, vaknade och upptäckte att jag för ett ögonblick varit inne hos Kung Bore i Drömmens Rike.
Risken finns att jag gärna reser tillbaka dit.